torsdag 16 april 2015
En Pilgrims dagbok: "Att uppföda strutsar eller att ha hälsan kvar.......
En Pilgrims dagbok: "Att uppföda strutsar eller att ha hälsan kvar.......: Många av mina vänner har ambitiösa, konkreta mål i livet. Inte så konstigt för det ska man ju ha. Det antar jag i alla fall och jag kan tänk...
"Att uppföda strutsar eller att ha hälsan kvar...."
Många av mina vänner har ambitiösa, konkreta mål i livet. Inte så konstigt för det ska man ju ha. Det antar jag i alla fall och jag kan tänka mig att du nickar samtyckande där hemma framför din skärm. Och rätt har du förstås. Även jag är naturligtvis en social konditionerad och väl anpassad medlem i vårt målfokuserade samhälle och inte alls oberörd av saftiga, sexiga, ambitiösa och charmiga mål. Det är både bra och social attraktiv med mål och det kan till och med vara så att de mål vi har indikerar för oss själva och andra vem vi är - eller vem vi skulle vilja vara i alla fall. Bra, framgångsrika och smarta människor har väl moraliskt eftersträvansvärda, vettiga, beundransvärda och ambitiösa mål! Det är man sig själv skyldig. Inte kan man gå runt och ha fjuttiga, tråkiga, tvivelaktiga och miljöpåverkande mål för det får man inga "likes" för.
Nu är jag lite lätt ironiskt och det är egentligen inte meningen. Det bara är så att jag har lätt att bli det. Måste vara en schweiziskt sak! För sanningen är att mål är praktiska, förnuftiga och meningsfulla. De ger oss en riktning i livet och inspirerar alla morgontrötta sömntutor att gå upp på morgonen och ta på sig kläderna för att sen slänga sig ut i livets "Vem vill mest" tävling. Mål förenar och tillsammans med andra mål-matchande medtävlande rör vi oss stadigt mot den där stora ultimata "pling! pling! pling-ögonblicket" som inställer sig mer eller mindre automatiskt (eller inte) när man tillsammans - men helst själv och först för vinna vill man gärna - når målet.
Utöver målets dynamiska "kick-i-backen" funktion har den många andra, till och med oväntade fördelar. Mål är lättanvända som både "ice-breakers" på mingel eller cocktail-partys (finns cocktail partys kvar som företeelse eller dog de ut i slutet av 80-talet?) och lämpar sig mycket väl som konversations-räddare vid tråkiga ordlösa ögonblick på konferens. "Mitt mål framöver är att köpa en gård på landet och föda upp strutsar" är en oslagbar replik på en medlidandets pliktskyldiga mingel-fråga: "Vad vill du göra när du är stor?"
Nu kanske du undrar om målen ska anpassas till publiken eller om man ska förhålla sig ganska så generiskt i mål-sammanhanget. Typ "Ett mål passar alla"-strategi. Jag tror att detta är en viktig poäng att ta upp. Nu tycker jag ju att de flesta mål är lämpliga att delges i alla möjliga sammanhang. Men om du tvivlar lyssna på din instinkt. Att avslöja en stark ambition och en uppslukande strävan att äga en el-bil kan vara "mal placé" och skapa livliga diskussioner när man är med-bjuden till olje-lobbyns årliga sammankomst. "Att dela med sig eller inte dela med sig" är alltså frågan och svaret beror i så fall på målets natur. Men en skicklig konversatör har fler mål i rockärmen. Att charma och imponera på sin publik är förstås viktigt när man vill närma sig sitt mål för ofta krävs hjälp och finansiering från annat eller tredje håll för att nå hela vägen. Så var klok och avväg noggrant vad som är ändamålsenligt och vad som är kontra-produktiv och social isolerande.
Så - att mål är bra och användbara är konstaterat. Och eftersom övning ger färdighet borde man bli skickligare och mer professionell vad som gäller entusiasmerande mål ju äldre man blir. Men icke .... Det verkar till och med så att skickligheten avtar exponentiellt ju äldre man blir. Målen har en oväntat tendens att bli mindre, mysigare och rörande opretentiösa - på gränsen till tråkiga - och detta med en vetenskapligt signifikans som upprör. Gården med strutsarna blir en "time-share" på Costa Brava som man delar med barn och barn-barnen och el-bilen har givit vika för årskort på SJ för ökad flexibilitet. Och det kan blir värre än så för "bara jag har hälsan kvar ..." är nog på gränsen till missförstådd social lydnad. Särskilt om man tar hänsyn till målets funktion som tillväxt-motor för samhälleligt strävan och utveckling av välstånd. Så vad händer? Är det bara ålderdomen som tar ut sin rätt eller ändrar man kurs på något mystiskt sätt när man väl har nått en viss mått av .... Ja ... mått av VAD?
Förstå mig inte fel - eller rätt! Jag har fortfarande nästan expressionistiskt anmodande mål kvar. Jag älskar de och de ger mig styrfart och energi. Jag trivs fortfarande när jag följer mitt kall och ger järnet. Men om jag är helt ärligt har mina vardags-mål blivit annorlunda. Mysigare och mera intima. Mindre fokuserat på vad andra tycker, tänker och gör, Istället tänker jag mera på vad JAG får energi av idag, här och nu. Och det oberoende om ingen annan tycker att det är viktigt. ¨Jag trivs med mina medelmåttiga vardags-mål och även om mina drömmar är långt ifrån släckta är dem - typ - mera greppbara.
Vet du vad jag tror? Jag tror det är vettigt att sätta sig då och då och fundera vad som VERKLIGEN är viktig för en själv. Inte för andra, inte för statusen. Nej - för mig själv och de jag älskar. Vissa människor har mål som tar livet av dem. Som förvränger det som är simpel och enkelt till någonting flat och o-ambitiös. Jag älskar mina mysiga små mål och jag hoppas att du inte heller skäms att svara ärligt när någon frågor dig nästa gång: "Vad har du får mål framöver?" ... Bara jag har hälsan kvar är ett mycket bra mål att börja med. Allt annat bygger på det.
Ta hand om dig själv!
Nu är jag lite lätt ironiskt och det är egentligen inte meningen. Det bara är så att jag har lätt att bli det. Måste vara en schweiziskt sak! För sanningen är att mål är praktiska, förnuftiga och meningsfulla. De ger oss en riktning i livet och inspirerar alla morgontrötta sömntutor att gå upp på morgonen och ta på sig kläderna för att sen slänga sig ut i livets "Vem vill mest" tävling. Mål förenar och tillsammans med andra mål-matchande medtävlande rör vi oss stadigt mot den där stora ultimata "pling! pling! pling-ögonblicket" som inställer sig mer eller mindre automatiskt (eller inte) när man tillsammans - men helst själv och först för vinna vill man gärna - når målet.
Utöver målets dynamiska "kick-i-backen" funktion har den många andra, till och med oväntade fördelar. Mål är lättanvända som både "ice-breakers" på mingel eller cocktail-partys (finns cocktail partys kvar som företeelse eller dog de ut i slutet av 80-talet?) och lämpar sig mycket väl som konversations-räddare vid tråkiga ordlösa ögonblick på konferens. "Mitt mål framöver är att köpa en gård på landet och föda upp strutsar" är en oslagbar replik på en medlidandets pliktskyldiga mingel-fråga: "Vad vill du göra när du är stor?"
Nu kanske du undrar om målen ska anpassas till publiken eller om man ska förhålla sig ganska så generiskt i mål-sammanhanget. Typ "Ett mål passar alla"-strategi. Jag tror att detta är en viktig poäng att ta upp. Nu tycker jag ju att de flesta mål är lämpliga att delges i alla möjliga sammanhang. Men om du tvivlar lyssna på din instinkt. Att avslöja en stark ambition och en uppslukande strävan att äga en el-bil kan vara "mal placé" och skapa livliga diskussioner när man är med-bjuden till olje-lobbyns årliga sammankomst. "Att dela med sig eller inte dela med sig" är alltså frågan och svaret beror i så fall på målets natur. Men en skicklig konversatör har fler mål i rockärmen. Att charma och imponera på sin publik är förstås viktigt när man vill närma sig sitt mål för ofta krävs hjälp och finansiering från annat eller tredje håll för att nå hela vägen. Så var klok och avväg noggrant vad som är ändamålsenligt och vad som är kontra-produktiv och social isolerande.
Så - att mål är bra och användbara är konstaterat. Och eftersom övning ger färdighet borde man bli skickligare och mer professionell vad som gäller entusiasmerande mål ju äldre man blir. Men icke .... Det verkar till och med så att skickligheten avtar exponentiellt ju äldre man blir. Målen har en oväntat tendens att bli mindre, mysigare och rörande opretentiösa - på gränsen till tråkiga - och detta med en vetenskapligt signifikans som upprör. Gården med strutsarna blir en "time-share" på Costa Brava som man delar med barn och barn-barnen och el-bilen har givit vika för årskort på SJ för ökad flexibilitet. Och det kan blir värre än så för "bara jag har hälsan kvar ..." är nog på gränsen till missförstådd social lydnad. Särskilt om man tar hänsyn till målets funktion som tillväxt-motor för samhälleligt strävan och utveckling av välstånd. Så vad händer? Är det bara ålderdomen som tar ut sin rätt eller ändrar man kurs på något mystiskt sätt när man väl har nått en viss mått av .... Ja ... mått av VAD?
Förstå mig inte fel - eller rätt! Jag har fortfarande nästan expressionistiskt anmodande mål kvar. Jag älskar de och de ger mig styrfart och energi. Jag trivs fortfarande när jag följer mitt kall och ger järnet. Men om jag är helt ärligt har mina vardags-mål blivit annorlunda. Mysigare och mera intima. Mindre fokuserat på vad andra tycker, tänker och gör, Istället tänker jag mera på vad JAG får energi av idag, här och nu. Och det oberoende om ingen annan tycker att det är viktigt. ¨Jag trivs med mina medelmåttiga vardags-mål och även om mina drömmar är långt ifrån släckta är dem - typ - mera greppbara.
Vet du vad jag tror? Jag tror det är vettigt att sätta sig då och då och fundera vad som VERKLIGEN är viktig för en själv. Inte för andra, inte för statusen. Nej - för mig själv och de jag älskar. Vissa människor har mål som tar livet av dem. Som förvränger det som är simpel och enkelt till någonting flat och o-ambitiös. Jag älskar mina mysiga små mål och jag hoppas att du inte heller skäms att svara ärligt när någon frågor dig nästa gång: "Vad har du får mål framöver?" ... Bara jag har hälsan kvar är ett mycket bra mål att börja med. Allt annat bygger på det.
Ta hand om dig själv!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)