söndag 6 juli 2014

En Pilgrims dagbok: Gratis glass

En Pilgrims dagbok: Gratis glass: Igår på min kiosk bjöds på en kupong för en gratis glass vid köp av en lättsmält tidning. Ett generöst om än potentiellt vilseledande, till ...

Gratis glass

Igår på min kiosk bjöds på en kupong för en gratis glass vid köp av en lättsmält tidning. Ett generöst om än potentiellt vilseledande, till och med misstänksamt, erbjudande tänkte den äldre Damen framför mig och approcherade expediten bakom kassan med bladet i handen. "Jag vill veta vilken glass jag får om jag köper tidningen" krävde Damen och pekade på "fri glass kupongen". Expediten, en vuxen orädd man i sina bästa år, stirrade ner på Damen med mästerlig kontroll och ville höra sig för vad kunden hade för önskemål. "Hur menar Ni?" undrade han respektfullt och Damen repeterade frågan med en suck av rättfärdig indignation. "Vad är det man får för sorts glass när man köper den här tidningen" stod hon på sig och sträckte ut halsen så att huvudet hamnade några centimeter högre. Vid det här laget hade det bildats en mysig liten kö av 4 personer bakom damen. En 3-åring med sin pappa längst bak i kö verkade ha en liknande diskussion med sin far som Damen hade med expediten. Hasse, som expediten hette enligt namnskylten, skakade på huvudet och försökte förklara för Damen att han inte visste vilken sorts glass hon skulle få. Han gjorde det med hyfs men det blev tydligt för oss alla - utom 3-åringen - att det var ett ytterst obetänkt svar på en, i för sig, rättvis fråga. Jag vet inte om du har sett en gammal dam i farten men det är en oroande syn. Hos oss alla finns det ju den där lurande upprördheten som väntar på att hända och vid rätt tillfälle stiger den upp och sköljer över vad eller vem som helst som står i vägen för det vi VILL - det vi VET vi har rätt till. Damen blev upprörd och till och med 3-åringen slutade tjata. "Om du inte berättar för mig vilken glass jag får tänker jag INTE köpa tidningen" hotade Damen och slängde bladet på disken. Expediten nickade och när Damen insåg att hennes utpressningsförsök inte bar frukt vände hon sig om och stormade långsamt mot dörren. Hon mumlade någonting som lät som en besvärjelse och varje steg kändes som en utskällning. Expediten tittade ursäktande på mig och ryckte på axlarna. "Någonting annat du behöver?" undrade han och log mot mig medan jag slog in min pin-kod.

Det var nog inte första gången han hade stridit mot en upprörd äldre Dam och det är inte bara äldre Damer som blir upprörda, otrevliga och stöddiga när de strider för det de VILL ha. Det vet jag, tyvärr, av egen personlig erfarenhet! Men frågan jag ställde mig på väg hem var: "Vad var det hon egentligen ville?"

Jag tror att Damen tänkte så här. "Jag vill köpa en tidning. Jag vill också få den där gratis glassen. MEN om jag inte får veta innan PRECIS vad jag får, avstår jag heller helt och hållet från både tidningen och glasen än att låta mig överraskas" Ett inte helt och hållet logiskt resonemang kan man tycka med kanske blir det så när man har bestämt sig att endast vanilj duger - för det har man kommit fram till. Man känner inte till annat än vanilj och visst har man rätt att få det man vill ha när man köper en tidning som utlovar gratis glass! Nu kanske du tänker att ingenting i livet är gratis och då har du säkerligen rätt. Men priset för en tidning - som man i alla fall ville läsa - är en mycket beskedlig insats för chansen att få en härlig glass.

Så här har det varit många gånger i mitt liv. Jag har bett om, önskat och förhandlat med Gud och Livet om det ena och det andra. Kärlek, lotterivinst, bra jobb, en bil, ... du vet, de där världsliga saker vi ofta ber om. Universum, Gud eller turen har svarat - inte alltid men ofta. Jag har fått massor med saker i livet men inte alltid det jag har bett om och inte i den form jag ville ha det. "Kära Gud hjälp mig att få ett annat jobb" är ett resonligt önskemål. Men att bli uppsagd pga arbetsbrist 2 veckor senare är definitivt INTE vad man hade tänkt sig.
Jag har tackat nej till saker, människor och tillfällen för de inte överensstämde med det jag ville ha. Och idag - med glasskupongen i handen - undrar jag vad jag har gått miste om för jag inte ville eller vågade bli överraskad!